EU-parlamentariker lovar avslöja Vatikanens finanser i ny bok Rom Mycket lite är känt om Vatikanens sanna finanser eftersom påvens affärer är skyddade från insyn. Vatikanbankens handlingar är inte offentlilga och det finns ingen lag mot tvättning av svarta pengar. Det säger den italienske EU-parlamentarikern och vatikankritikern Maurizio Turco, som skriver en bok om Vatikanens okända ekonomi.
Johannes Paulus II lämnar efter sig både ett andligt och ett materiellt rike. Vatikanens officiella budget säger lite om påvedömets verkliga ekonomiska tillgångar. Vatikanens finanser är fortfarande skyddade från insyn. Offentligt i juli Varje år i juli, offentliggör Vatikanen fjolårets ekonomiska redovisning. Administrationen skiljer mellan mikronationen Vatikanstaten och den Heliga stolen. Den senare avser inkomster och utgifter som direkt berör påveämbetet och den påvliga regeringen.
Underskott
2004 års siffror är ännu inte framlagda. 2003 hade den Heliga stolen inkomster på 1,8 miljarder kronor och utgifter på 1,95 miljarder. Underskottet var 30 procent lägre än året dessförinnan. Även Vatikanstatens underskott minskade med 45 procent till 80 miljoner. Men budgetarna säger ganska lite om Vatikanens sanna finanser. "Många viktiga källor är inte upptagna i de offentliga räkenskaperna", säger den italienske EU-parlamentarikern Maurizio Turco, som tillhör Partito Radicale, till DI.
Kollekt i hela världen
Det gäller till exempel de cirka 9 miljarder kronor som Vatikanen får in via italienarnas deklarationsblanketter. Skattebetalarna erbjuds som skatteavdrag att ge 8 promille av sina inkomster till den katolska kyrkan. En annan viktig inkomstkälla för Vatikanen är den jättelika kollekten Peterspenningen, som samlas in i hela i den katolska världen. 2003 uppgick den till 390 miljoner kronor. Vatikanens finanser har inte särskilt gott rykte. 1982 skakades världen av Banco Ambrosiano-skandalen. En av Italiens mest ärevördiga banker gick i konkurs med skulder på drygt 1 miljard dollar och bankens chef Roberto Calvi hittades hängd under Blackfriars Bridge i London. Undersökningsdomarna fann transaktioner mellan Banco Ambrosiano och Vatikanbanken Ior (Istituto per le Opere di Religione). Men Vatikanen vägrade lämna ut Ior:s dåvarande chef, den amerikanska ärkebiskopen Paul Marcinkus till rättegången. Till slut betalade Ior 244 miljoner dollar till Banco Ambrosiano och därmed avslutades Vatikanens del i affären.
Viktig insats
Johannes Paulus II gjorde en viktig insats för att förbättra genomskinligheten i Vatikanens finanser. Han rensade bland de påvliga bankirerna och genomförde en serie reformer. Vatikanen har dock inga lagar mot tvättning av svarta pengar. Och Ior:s och riksbanken Apsas (Amministrazione del Patrimonio della Sede Apostolica) räkenskaper är fortfarande inte offentliga. Ior:s nya chef, Angelo Caloia, sa i en intervju i Corriere della Sera 1998, att Ior inte är en bank utan ett "betalningssystem". Men den italienska Europarlamentarikern Maurizio Turco är av en annan uppfattning. "Ior är en bank som har 40 000 konton, men som inte är underkastad internationella kontroller", säger Turco, som är i färd med att skriva en bok om Vatikanens finanser.
Förvaltar 45,5 miljarder
Enligt Turco förvaltar Ior tillgångar till ett värde av cirka 45,5 miljarder kronor. Genom att även Vatikanen gick över till euron 2002, måste påvestatens banker i princip rätta sig efter EU:s betalningssystem. Men Vatikanen har fått rätt att delta indirekt, via några stora EU-banker. "Det betyder att en betalning som görs i euro i Vatikanen går direkt vidare till de europeiska bankerna, utan att kontrolleras vid källan", säger Maurizio Turco.